Något som många har svårt för är att ta emot komplimanger. Det är tydligen lättare att avvisa komplimanger än att tacka och ta emot. Jag själv tyckte antagligen det tidigare, för om någon gav mig en komplimang såsom "gud vad söt du är" så nekade jag alltid och sa något i stil med "nej usch, det är jag inte alls". Men varför? Var det så att jag verkligen inte tyckte att jag var söt eller var det bara för att jag ville höra komplimangen igen för att försäkra att personen i fråga verkligen tyckte att jag var söt? Kanske var det så att jag inte vågade säga tack för att det i sin tur isåfall hade betytt att jag faktiskt höll med och tyckte att jag själv var söt, och det är ju inte okej..eller?

Nu när jag har skaffat mig bättre självkänsla och självförtroende så förstår jag mig inte alls på varför det ska vara så svårt att bara tacka och ta emot när man får en komplimang. Numera ser jag det liksom som en självklarhet att tacka och ta emot, vi alla vinner ju på det? Inte nog med att jag sänder positiv energi tillbaka till personen som gav mig en komplimang (istället för att sända negativ energi som man gör när man avvisar) så lär jag mig också att kunna ta kritik (positiv i detta fall) och dessutom så slipper jag även att oroa mig för att låta otacksam! Jag tycker att, från och med nu, så borde vi alla se en komplimang som en present, för i alla fall så säger jag tack om jag får en present. Gör inte du också de?